ibland kan det kännas fel att ha så höga ambitioner och vilja så mycket.
Att satsa hundra procent varje gång och blicka framåt och uppåt. att ta sig förbi det där svåra och göra någonting bra utav varje situation. Det kan väl aldrig vara fel att tro på sig själv? Bättre att sätta höga mål, än att inte sätta några? Jag kämpar lite varje dag för att bygga upp min framtid för jag kan se den forma sig för varje månad och år som går eftersom jag vet vad jag vill och jag är redå att satsa. Det kan väl aldrig vara dåligt att jag vill ha ett eget företag, vill driva två saker samtidigt, ha många bollar i luften. Göra jobbet och framtiden till en hobby. Jag beundrar folk som har lyckats. Jag beundrar Isabella Löwengrip som har kommit så långt blivit så duktig och är så engagerad. Jag vill vara den människan som gör allt, satsar hårt och kammar hem vinsten. Men det handlar inte om pengar eller makt, jag vill göra det jag är bra på, jag vill ha en hobby som blir mitt arbete. Jag vill jobba för att det är kul, inte för att jag måste.
Är det då fel att ha så höga ambitioner, är jag fel som faktiskt tror att jag kan lyckas med detta, att jag kommer kunna bli duktig, att jag kommer kunna jobba som arkitekt. Är det naitv för att jag är så ung? Men vem bedömmer hur ung jag är i sinnet? För många låter det galet att jag tror på mig själv. Men att jag tror på mig själv handlar om respekt för den jag är, respekt för min förmåga och mina något förvrängda livssyner. Men vem tror en 16 åring ord om hon säger att hon vill satsa, vem skulle tycka att jag lät vettig. Folk säger att jag är bortskämd, men tänker odm på att jag har två jobb och nyss sökte mitt tredje? Tänker dom på att jag anstränger mig för att komma någonstans. Jag försöker att bygga upp en stadig grund för mig själv. Men ibland svajar den och jag behöver ett stöd, som jag inte finner någonstans. Eftersom jag är en naiv tonåring.
Jag gillar inte tanken på att andra ser ned på mig för att jag har en stor vilja, för att jag hoppas och satsar.
Tanken på att jag kommer komma någonstans i mitt liv väger upp så mycket mer.
När jag ur "vuxen" kommer inte ett jobb på ica/butik räcka för mig.
Jag skulle känna mig nedverderad. Jag vill göra något viktigt, något som betyder. Men för det accepterar inte folk min dröm. JAG är naiv
Att satsa hundra procent varje gång och blicka framåt och uppåt. att ta sig förbi det där svåra och göra någonting bra utav varje situation. Det kan väl aldrig vara fel att tro på sig själv? Bättre att sätta höga mål, än att inte sätta några? Jag kämpar lite varje dag för att bygga upp min framtid för jag kan se den forma sig för varje månad och år som går eftersom jag vet vad jag vill och jag är redå att satsa. Det kan väl aldrig vara dåligt att jag vill ha ett eget företag, vill driva två saker samtidigt, ha många bollar i luften. Göra jobbet och framtiden till en hobby. Jag beundrar folk som har lyckats. Jag beundrar Isabella Löwengrip som har kommit så långt blivit så duktig och är så engagerad. Jag vill vara den människan som gör allt, satsar hårt och kammar hem vinsten. Men det handlar inte om pengar eller makt, jag vill göra det jag är bra på, jag vill ha en hobby som blir mitt arbete. Jag vill jobba för att det är kul, inte för att jag måste.
Är det då fel att ha så höga ambitioner, är jag fel som faktiskt tror att jag kan lyckas med detta, att jag kommer kunna bli duktig, att jag kommer kunna jobba som arkitekt. Är det naitv för att jag är så ung? Men vem bedömmer hur ung jag är i sinnet? För många låter det galet att jag tror på mig själv. Men att jag tror på mig själv handlar om respekt för den jag är, respekt för min förmåga och mina något förvrängda livssyner. Men vem tror en 16 åring ord om hon säger att hon vill satsa, vem skulle tycka att jag lät vettig. Folk säger att jag är bortskämd, men tänker odm på att jag har två jobb och nyss sökte mitt tredje? Tänker dom på att jag anstränger mig för att komma någonstans. Jag försöker att bygga upp en stadig grund för mig själv. Men ibland svajar den och jag behöver ett stöd, som jag inte finner någonstans. Eftersom jag är en naiv tonåring.
Jag gillar inte tanken på att andra ser ned på mig för att jag har en stor vilja, för att jag hoppas och satsar.
Tanken på att jag kommer komma någonstans i mitt liv väger upp så mycket mer.
När jag ur "vuxen" kommer inte ett jobb på ica/butik räcka för mig.
Jag skulle känna mig nedverderad. Jag vill göra något viktigt, något som betyder. Men för det accepterar inte folk min dröm. JAG är naiv
